Eskapism och Diskbänksrealism
Idag har jag tänkt på huruvida verklighetsflykt med sociala medier, film, musik etc kan vara ett hjälpmedel för depression och ångest. Jag tänker främst på sociala medier och hur det påverkar en.
Jag tror jag gick i lågstadiet när jag upptäckte att jag kunde fly verkligheten med min egna fantasi. På den tiden var jag trött och uttråkad på att saker upprepades och började bli dekadent.
Jag minns en gång när min käre mor pratade om framtiden och jobb; att det är viktigt med en trygg framtid och att studera är viktigt. Jag vände skarpt frågan tillbaka och tyckte att det livet är alldeles för förutsägbart för mig. Om du redan nu vet hur livet ska bli, varför ska jag då leva det? Det var väl någonstans där som jag började upptäcka att jag kunde ändra mitt öde med min fantasi men framförallt fly in i min fantasi för att komma undan den allt för förutsägbara verkligheten.
Den här typen av verklighetsflykt kallas för eskapism, något du är bekant med? Kanske har du någon gång tagit följande ord i din mun; ”det är så befriande att göra x, då kan jag bara slappna av och bara försvinna ett tag”…..?
Eskapism(eng. escapism) är en mental avledning i form av en verklighetsflykt. Denna avledning kan ske om man är uttråkad av det grå vardagliga livet med dess förutsägbara handlingar. I olika former flyr man mentalt undan med hjälp av fantasier, underhållning, kultur etc.
Motsatsen till eskapism är det litterära uttrycket diskbänksrealism(eng. kitchen sink realism, 1954s, David Sylvester) som vanligtvis syftar på en grå vardag med sysslor som görs, tja, vid diskbänken.
Gillar man superhjältefilmer är dessa motpoler väl använda där man kan se en sedvanlig ungdom ha en okomplicerad grå vardag, men som senare visar sig ha superkrafter. I nutida filmscen kan vi se biosuccén Free Guy göra detta på ett humoristiskt sätt. Vill man se en något äldre komedi kan man välja valfri film med Jim Carrey i huvudrollen..
Jag tänker; hur kan man se eskapism i modern tid?
Är eskapism hälsosamt? Är det ohälsosamt?
Kan man använda eskapism som ett verktyg vid depression och ångest? Sociala medier?
Om man ser på eskapism objektivt är det ett verktyg för sinnet att vila från den ibland, gråa, tunga verkligheten som man som människa behöver leva i. Lägger man sedan ett par värderingar i det skulle det kunna vara positivt om man i utfallet mår bättre långsiktigt av det.
Ser man på verktyget från en annan synvinkel kan man se alkohol och droger som ger en kortsiktig tillfredsställelse genom dopamin och endorfinpåslag- två hormoner som får en att känna eufori, självsäkerhet och ren tillfredställelse.
Eskapism skulle också kunna vara ett verktyg för att undvika eller trycka undan depression eller generell nedstämdhet. Dvs; jag är konstant sorgsen för fjärde veckan i rad för att en närstående har gått bort; jag försöker bryta mönstret genom eskapism och väljer att fly verkligheten genom att sträckkolla första säsongen av Game of Thrones. Efter sträckkollningen har jag fått en del påfyllnad av endorfiner och adrenalin och kan börja bearbeta sorgen och bena ut känslorna.
Undersöker man ett annat perspektiv av eskapism kan det användas som ett verktyg på heltid. Jag tror då att man skulle kunna påstå att eskapism är ett negativt uttryck där man flyr verkligheten istället för att bidra till verklighetens samhälle. Nattklubbsrävar, tv spelsnördar och andra underhållningsmoment som inte anses bidra till samhället. Medan andra skulle påstå att det är en motsats till jailers, se människor-i-hamsterhjul..
Inom film och kultur har det under flera år ansetts lite fult och töntigt med eskapism i form av fantasi. Jag tänker på drakar och demoner, rollspel, magi etc. Kanske var det just Game of Thrones som gjorde det mainstream coolt att gilla det. Men också dataspel så som League of Legends, Dota och diverse skjutspel.
Inom teater syftar hyperrealism på att det skall vara så verkligt som möjligt och det teatraliska helt borta- Som en verklig scen från livet som man skådar utifrån.
Freud uttryckte att eskapism är nödvändigt för människan ska överleva. Kanske syftade han på den dekadenta levnadsstilen och det komplexa psyket som man antingen fastnar i (jailers) eller, lyckas fly (eskapist).
Tittar man återigen rent grundligt hur eskapism fungerar tänker jag att en negativ eskapistisk spiral är att jaga en känsla av behag i livet genom antigen surrealistiska eller fantasifulla val; i hopp om att hitta en känsla av tillfredställelse. Problemet med detta kan vara att känslan av tillfredställelse är för kort och man återkommer till den negativa spiralen. Tillåt mig att rita på tavlan.
Jag utgår från att det finns ett grundproblem i känslolivet. Låt oss för enkelhetens skull kalla det för ”jobbiga känslor” som syftar på överväldigande känslor som man inte lyckas bena ut. Sorg och ilska etc som skapar ett stresspåslag.
I fig. A illustrerar finner vi en person med jobbiga känslor som har två val med två olika utfall.
Det övre valet slutar i en spiral av ångest som inom kort slänger tillbaka personen till ruta ett.
Det undre valet slutar med en långsiktigt tillfredsställd sinnebild, en hållbar lösning.
Ångestspiralen grundar sig i principen att ångest inträffar vid överväldigande känslor av rädsla. Det kan vara att man antingen trycker undan läskiga känslor eller står inför ett rationellt val men har svårt att bestämma sig. Ångest är ju som bekant sällan något man uppskattar.
En utav ångestens värsta fiender är medvetenhet och närvaro. Har du någonsin fått en panikattack? Inte särskilt kul- men mycket spännande att analysera i efterhand.
Och för dig som inte har erfarit en panikattack så slängs du in ett hav av känslor som attackerar dig från alla håll. Du kan inte orientera dig och tappar verklighetsuppfattningen helt.
Under slaget i filmen ”300” så är spartanerna underbemannade men har starka sköldar som skyddar dem från persernas hav av pilar, de skrattar högt och hånfullt mot persernas försök.
Under en panikattack är du en av spartanerna- fast du har ingen sköld; och när du ser havet av pilar skjutas mot dig skrattar du definitivt inte längre- Om du inte är Jokern förstås..
Så, lyckas man vara närvarande i stunden, våga känna in, bena ut och rationalisera. Då ser jag att man övervinner ångesten. Det är där man vill vara. I den undre långsiktiga tillfredsställelsen.
Här i figur B har jag exemplifierat förloppet.
I fig. C har jag konkretiserat hur man kan ta hjälp av eskapism för att komma ur en ångestspiral och en jobbiga känslor.
I fig. C ser man att man använder sociala medier för att få ett snabbt dopaminpåslag för att stabilisera ångesten. Inom medicin hade man fått utskrivet någon typ av anti-depp, också i syfte att stabilisera. Självmedicinering med alkohol är nog inte helt ovanligt inom denna typ av spiral och jag väljer idag att inte underskatta den metoden- dock inte rekommenderat under odisciplinerade omständigheter. Självmedicinering i sig kräver en stark disciplin, det är därför vi har läkare, psykologer som kan hjälpa oss med detta. Så, ej rekommenderat.
Jag tänker att genom en snabb stabilisering i hormonnivån kan man därefter jobba sig mot en långsiktig lösning. Det viktiga här är väl att man är tillräckligt disciplinerad för att kunna utföra det.
Med dessa reflektioner i ryggen kan man se närmare på hur eskapism kan vara ett verktyg för den moderna människan att balansera ut stress och ångest. Hur sociala medier både kan ses som positivt och negativt. Likväl som dataspel och andra typer av eskapistiska medel.
Jag tänker att idag, med sociala medier som visar det perfekta livet och bilder som får en att tro att allt är enkelt så är det lätt att känna sig nere. Jag tror på balans och att det är viktigt att vara medvetet närvarande så ofta man kan. Och för att nå medvetenhet så krävs det disciplin men också en formel för att nå dit som fungerar för en själv. Det är här som ett eskapistiskt verktyg kan vara till nytta.
Så, vilken väg väljer du och vad gör du för att slappna av?
/Robert Regn